Du får rida i naturen enligt allemansrätten. Men hästens tyngd ökar risken för skada på skog, mark eller väg. Som ryttare behöver du därför visa extra stor hänsyn när du rider på annans mark.

Ridning på vägar
Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar men det är endast tillåtet att rida på en enskild väg så länge inte vägen tar skada. Risken för skador minskar om du rider i mitten på vägen. Markägaren kan kräva skadestånd om vägen skadas av ridning eller travträning. Om ridningen orsakar stor skada kan markägaren få tillstånd av kommunen att sätta upp en skylt som förbjuder ridning.

Ridning i naturen
Du får rida fritt i naturen men inte över planteringar, tomter, åkermark eller på ömtåligt och mjukt underlag eller där du riskerar att skada marken. Rid inte heller på stubbåkrar/ängar om du inte frågat markägaren först. Många av Sveriges kommuner har förbjudit ridning i markerade motionsspår och preparerade skidspår.

Återkommande ridturer
Den som ansvarar för återkommande ridturer bör ha en kontinuerlig dialog med berörda markägare.

Hästspillning
Hästspillning är inte skadligt för naturen men i större mängder kan det bli ett problem för andra som går eller färdas längs vägen. Hoppa gärna av och ta undan din hästs spillning från stigar och vägar.

Skyddade områden
I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler. Oftast kan du rida på markerade stigar eller leder, men inte utanför dessa. Det kan också vara ridförbud i hela området.

Tänk på det här:

• Det är förbjudet att rida på planteringar och åkermark.
• Rid mitt på vägen för att minska skador.
• Prata med markägaren om ni gör återkommande ridturer.
• Ta gärna undan hästspillning från stigar och vägar.
• Kolla upp vad som gäller i motions-, skidspår, nationalparker och naturreservat.